I ett första litet inlägg om en specifik typ av nudlar så vill jag skriva om min första kärlek, soba. Åtminstone min första kärlek i vuxen ålder. Kanske har man barndomskärlekar också, som t.ex. min mosters mjölkstuvade makaroner.

Det var under ett år som utbytesstudent i Tokyo för drygt 10 år sedan som vi träffades. Jag tror att det var under en av min många planlösa cykelturer, i en av de där kvartersnudelrestaurangerna som det finns i runda slängar 100 000 av i Japan. Det var kärlek vid första ögonkastet. Eller kanske snarare första tuggan.

De tunnt skurna bovetenudlarna tillsammans med såsens sälta, söt- och rökighet hade en utsökt, harmonisk smak som naturligtvis inte går att beskriva med ord. Om du ännu inte har ätit din första portion av färska, handgjorda sobanudlar så är jag avundsjuk på dig. Det är en uppenbarelse.

Foto av Satoru Takahashi

När någon frågade vad min favoritmat var i Japan (en bekväm och inte helt ovanlig fråga under mina första månadernas stapplande konversationer) så kunde jag utan eftertanke svara “zarusoba”. Zarusoba (kallas även morisoba eller sērosoba¹) är det traditionella och fortfarande mest populära sättet att äta soba på i Japan: Kokta, avkylda nudlar som man doppar i en tämligen intensiv soja- och dashibuljongbaserad² sås, gärna tillsammans med strimlade norialger³ och ofta även japansk salladslök⁴ och wasabi⁵.