Bilden ovan är en vy av det lilla samhället där jag bor, Mitake. Jag har en egen våning av traditionellt japanskt snitt i en av byggnaderna bakom träden i mitten av bilden, 10 meter ovanför floden eller så. Nästan overkligt.

Härifrån är det en knappt 20 minuter naturskön cykeltur till Tanzaburo, en restid som är bra mycket kortare än vad de flesta Japaner har till jobbet (lustigt nog jag är också den enda personen som cyklar till jobbet).

Här finns det mesta man behöver: En risaffär¹, en elaffär, en japansk konfektyraffär, en frisör, ett par karaokebarer, en hel del restauranger och caféer samt även några hotell eftersom Mitake är ett populärt utflyktsmål på bekvämt avstånd från centrala Tokyo (en timme eller två beroende på vart i Tokyo man bor). Här finns också en 7−Eleven, och om man någon gång satt sin fot i Japan så har man nog lagt märke till att de japanska närbutikerna är synnerligen välsorterade och även har ett mycket rikt utbud av färsk färdigmat och lunchlådor (inte gourmetnivå men ändock riktig mat till skillnad från de typiskt godis- och smörgåsstinna svenska motsvarigheterna). En liten men synnerligen välsorterad mataffär med manuell fisk- och charkdisk finns på vägen till jobbet, och ett par större dito cirka 10 minuter på cykel i motsatt riktning.

En majoritet av restaurangerna är nudelrestauranger, och eftersom vi befinner oss i bergstrakter så är bovetenudlarna populärast. I princip alla restauranger gör egna nudlar. Typiskt helt för hand, ibland med hjälp av maskin. Det är inte heller ovanligt att bovetenudelrestauranger maler sitt eget mjöl, ibland till och med på handvevade stenkvarnar.

Om man tycker om nudlar så är det verkligen svårt att inte fascineras av den kvalitetsmedvetenhet och det hantverkskunnande som genomsyrar den japanska nudelkulturen. Det kliar i fingrarna för det finns verkligen massor att skriva om, håll till godo!