Vita tummar Om mig

4 februari 2015

Ännu en matblogg?

Jajjemän.

Här är det centrala temat tänkt att vara nudlar. Färska nudlar gjorda för hand. Jag tänker inte försöka dra någon gräns mellan nudlar och pasta (det är ju i grunden samma sak) men det är primärt den östasiatiska skolan — i synnerhet den japanska — som jag inspireras av. Kanske för att den inte bygger på durumvete och i fallet japanska nudlar knappast heller inte på ägg. Jag tycker om att använda lokala råvaror när jag lagar mat och just durumvete förefaller inte trivas så särdeles bra i vårt klimat.1 Ägg, som ju är en klassisk ingrediens i västerländsk pasta, tillför smak, färg och extra tuggighet men likt bra bröd så känns det som om att det egentligen räcker med bara mjöl, vatten och salt.

Här i Sverige är termen “nudlar” för många synonymt med snabbnudlar – en kaka ångade och friterade vetenudlar, ofta förpackade tillsammans med en lite påse torkat buljongpulver (vars innehållsförteckning man nog helst inte vill studera närmare). Det kan nog finnas situationer då det är på sin plats att förtära dessa men när det gäller smak och näringsinnehåll så står de sig slätt gentemot den äkta varan. Alla nudlar går dock tämligen fort att tillaga — färska nudlar har oftast ännu kortare koktid är snabbnudlar. Men att göra nudlarna kräver lite mer tid i anspråk och det känns faktiskt inte helt olikt att baka surdegsbröd – typiskt ett tämligen utdraget men synnerligen rogivande och tillfredsställande projekt.2 Kanske är detta inte så konstigt eftersom grundingredienserna är desamma. Och som med hembakat bröd så är det något speciellt med nudlar som man själv varsamt blandat, knådat, kavlat och skurit. Det smakar liksom av kärlek.

På tal om mjöl. Gör man sina egna nudlar så har man friheten att själv välja och experimentera med detta. Eftersom mjöl är huvudbeståndsdelen i nudlar (i än högre grad än i bröd då en nudeldeg innehåller mindre vätska än en bröddeg) så är det inte så konstigt att slutresultatet står och faller med kvaliteten på detta. Själv är jag förtjust i spelt (även känt som dinkel), ensamt eller tillsammans med t.ex. råg eller bovete, vilket jag tycker ger nudlar med integritet och en djup och komplex arom.

Syftet med denna blogg är att dela med mig av min passion och intresse för dessa avlånga delikatesser. Också att lära känna och utbyta tips med andra nudelbitna själar i vårt vackra land (eller kanske annars inspirera till framtida sådana). Och att bidra till kampen för de goda nudlarna!

  1. När jag bodde i Göteborg för några år sedan kom jag faktiskt över lite svenskodlat durumvete från Wästgötarna, men det verkar som om de har slutat experimentera med det. 

  2. Undantaget är sobanudlar, som i egenskap av sin speciella sammansättning med hög proportion bovete faktiskt med fördel kan göras från mjöl till uppskurna nudlar på bara några tiotal minuter.